Att låna hund.

Att låna hund är ingenting jag igentligen gillar. Mardrömmen vore att komma hem med hunden i en sopsäck eller kanske helt utan hund men när jag blev tillfrågad om jag kunde gå ut och testa en kompis unghund så ville jag vara snäll och hjälpa till. Det var fullskjutet på hans jaktmark och jag hade kalv kvar på licensen. Det var en trevlig gråhundshane som lysstnade till namnet Acke. Hur som helst åkte jag ut till jaktmarken tidigt en ruggig januarimorgon när jag hade ledigt från skolan. Temperaturen var runt nollan men vinden låg rätt för det området jag hade tänkt mig. När jag strök av kopplet på hunden så försvann han på en gång. – Gött, tänkte jag. Anders hade talat om att hunden bara sprang runt benen. Efter en timme utan en skymt av hunden var det inte lika roligt längre och flipperspelet till pejl förvirrade mer än hjälpte. Jag smög mig lite saktare in i marken. Det började glöpsnöa och jag började fundera på vad fan jag höll på med men så hörde jag svagt en hund stå och skälla. Med det långa benet för begav jag mig mot hunden, här skulle det smälla. Efter en halv timme började jag närma mig ståndet som i stod ganska normal ungskog och jag kom ganska lätt in på. Jag befann mig bara 20 meter från hunden som skallade väldigt glest. Tillslut stod gråhunden endast 2-3 meter framför mig och skällde men jag hade fortfarande inte fått syn på någon älg. Blöt av både svett och snöblask tänkte jag att hunden hade väll fått fnatt och skällde på någon ekorre. Jag tog ett steg till och fick se ca 20 meter från mig ko med två kalvar. Tyvärr såg de mig vid samma ögonblick. Men jag kastade upp studsaren och fick in den sista kalven i den grummliga kikaren och tryckte av, precis innan de kastade.

INGENTING hände!

 Där stod jag blöt, svettig och snopen och förstod inte vad som hade hänt. Hund och älgar var borta. När jag undersökte bössan visade det sig att säkringen hade frusit, så jag hade inte skjutit fram den nog långt. Jag bestämde mig för att när jag fått tag på hunden så skulle jag åka hem från detta elände. Men den tanken grusades snart. Gråhundstussen hade lyckats fått stopp på älgarna igen. Nu kunde väll ingenting gå fel? När jag hade klättrat upp på berget så förstod jag snabbt att ståndet måste vara precis på gränsen till grannmarken. Med lite oro smög jag mot älgarna i det nu lite frasiga föret. Jag såg kon gå över rågången och när sista kalven tog ett steg ut i rågången så funkade bössan som den skulle. Älgen försvann in på ”fel” mark med hunden efter sig. Jag följde löpan och hittade kalven efter ca 50 meter men ingen gråtuss där inte. Jag tog ur älgen och tog fram telefon. STENDÖD. Som vanligt glömt och ladda den där saken.

Jaha, hunden åt ena hållet och bilen åt andra vad göra?

Eftersom jag inte hörde några mer skall så valde jag att gå ner till bilen. Trekvart senare var jag där och kunde ladda i så pass med ström att jag kunde ringa farfar som skulle komma med älgtracken. Ringde också till en glatt överraskad gråhundsägare som skulle ta med Pirre och komma och hjälpa till med älgkörning och hundletning.  Slog en signal till grannlaget och fick gröntljus att det bara var att hämta älgen.

Eftersom det var i slutet på säsongen drog det sig snabbt mot mörker delade vi oss. Jag och Pirre skulle köra fram älgen och farfar och Anders leta hund. När Pirre och jag var på väg in till kalven ringde telefon. Jag trodde ju såklart att de hittat Acke så jag svarade glatt.

 – Vi är på väg till Färjestad, hunden har blivit påkörd sa Anders. Det var som att få en hink kalltvatten över sig när jag hörde det.

 När farfar och Anders hade kommit på vägen stod en bil och blinkade med varningsljusen på i en parkeringsficka. När de frågade vad som hade hänt berättade föraren att han hade kört på en grävling för en kilometer sen. Anders anade oråd och de åkte tillbaka. Där i diket hittade de

Acke liggande och inte kunna stå själv. Det vart en inte alltför laglig tur ner till Karlstad med farfar bakom ratten. När de väl kommit in till Färjestad så hade farfar tydligen känt igen en kvinnlig veterinär så han hade börjat kramas och prata om allt mellan himmel och jord. Anders som var orolig fick tillslut avbryta och påminna om varför de hade kommit dit. Efter rönken och undersökningar visade sig att ena höften ”bara” hade hoppat ur led.

Anders ringde till mig när Pirre och jag var på väg från slakteriet. Det var en stor börda som släppte. Jag hade föreställt mig förlamning eller inre blödningar. Det värsta som kan hända när man lånar hen hund är just om det skulle hända något. Detta slutade trots allt bra. Acke blev återställd och den första älgen på stånd var skjuten för han.Acke

En vecka efter olyckan.