Rävvak vid Lertörpe.
Fick förfrågan av Mathias om jag inte kunde skriva en text som jag berättade för honom på telefon.

Söndag kväll. Sambon skulle upp tidigt dagen efter så hon gick och la sig i tid. Tog själv tillfället med ett lugnt hus vid 2230 att sätta mig för rävvak. jag har åteln i anslutning till huset ute på åkern så från ett rum på övervåningen har jag fin översikt över kringliggande vall. Satt mig 2310 efter att ha släkt ner huset. Klockan 2315 ser jag en skugga som glider in över åteln som ligger i ett stenparti i hagen lyckas till sist avgöra att det är räven jag siktat på och räv ett är död. Smällen väckte en foxterrier som blev skogstokik i en bur tillsammans med en hamoltonstövare som mest såg besvärad ut att han blev väckt + en sambo som lät måttligt lycklig över att jag jagar räv från rummet brevid sovrummet, med en smäll stängdes sovrumsdörren. Själv va jag rätt nöjd med att räven blev kvar och att jag bara suttit i 5 min, så bestämde mig för att sitta till 12 innan jag skulle lägga mig. 10 min senare ser jag en ny skugga komma in mot åteln i precis samma spår som den förra när räven kommer fram till den första döda räven drar den sig snabbt tillbaka och jag hinner inte få till någon smäll på denna. Sitter i ytterligare 10 min tills jag ser ytterligare en räv som smyger försiktigt försiktigt runt åteln utom skotthåll även den försvinner i mörkret. Nu börjar jag bli förbannad och funderar på om jag ska skita i det för kvällen men bestämmer mig för att sitta kvar till 12 iaf. 2358 kommer ytterligare en räv in över åteln och den bestämmer jag mig för att den ska fan dö. Men den viker in mellan stenarna och jag har svårt att avgöra om det är sten eller räv jag siktar på, till sist rör sig stenen å då smäller jag till men räven drar iväg utan tänder ficklampan å lyser får se hur räven lägger sig på 70m men att den fortfarande blinkar så den är ju vid liv fortfarande, än en gång fast den här gången med två skogstokiga hundar i buren och en sambo som vrålar åt hundarna att hålla käften så bestämmer jag mig för att gå ut och försöka avliva räven istället för att chansa iväg en kulsmäll, rycker åt mig hagelbössan och går vägen ner mot björkarna i hagen, där jag sist såg räven och lyser med pannlampan men jag ser fan ingen räv. Sen rasslar det till å räven kommer farandes ifrån mig upp med bössan skickar iväg en smäll som inte tar. Rusar efter räven mot gamla banvallen där den försvinner ner på andra sidan då är jag 50m efter räven när jag kommer upp på vallen så ser jag räven 200m längre fram i hagen, hur fan kan den ha hunnit springa så långt? va min första tanke, min andra va å springa in efter stövarn och släppa på. Då fräser det till brevid mig och räven gör ett rus ifrån mig, spänstig som man är mitt i natten med joggingbyxor och osnörda kängor hinner jag ikapp räven som vänder front mot mig, då var det alltså en annan räv jag såg springa ifrån mig i hagen. Men nu är det bara att avliva tänkte jag upp med hagelbössan och "klick". Förbannat glömde ladda om innan jag gick ut, så utan skott i bössan en räv som fräser 2m framför mig och inga fler patroner med ut, var det bara att försöka hålla ställningarna. Lyckades tillsist trycka räven några meter åt sidan så  jag kunde få tag på en stör och kunde avsluta.

Kan även tillägga att dagen efter fram mot kvällskvisten efter att ha tvättat några maskiner med tvätt, diskat och lagat mat så pratade Amanda faktiskt med mig igen.

 

Robert Jonsson