Den oimponerade älgen.

Att göra ett snabbsläpp är oftast ett bra sätt för att ställa till det för sig. Jag fick en snilleblixt en förmiddag för två år sedan. Jag gör ett littet släpp med Bill innan jobbet. Sagt och gjort. Åkte ut tidigt och släppte han i mörkret. Som vanligt med Bill så ska det pissas och rullas i 10 minuter innan han kommer på vad han ska göra. Första sökturen blev en normal tur på 50 min, sen var det upptag på 1,6 km. bara att börja knata. Jag kom till slut kom jag väll in på ståndet. Det stod i en hyggeskant så jag kunde smyga över hygget för vinden låg rätt.

Haha fan vad enkelt, tänkte jag.

 Som vanligt med dessa vanföreställningar så går det sällan bra. Skymtade ett hondjur men var osäker om det va någon kalv med bakom. Det blev som vanligt ett steg för mycket. Älgen anade mig och det drog i väg i gångstånd.

 

När jag sitter här och skriver kom jag och tänka på vad många gånger man har stött ett ståndskall. Sällan man kommer ihåg det. Kanske man lyckas skjuta älgen senare på dagen, då kommer ”misslyckandet” i skymundan. Eller så blir det skita av allt och då har vi ju en förmåga som är suverän. Förträngningsförmågan. Man svär en stund men sen glömmer man det.

 

Hur som hälst. Gångståndet gick sakta mot en stor kraftledning. Jag löpa som en Usain Bolt upp för Brickahöjda. Blind och döv som man är, sprang jag rätt in i älgen. Upp med bössan och med en skogsmaskinists kondition så var jag rätt andfådd. Så jag var med bredvid än i älgen när jag siktade. Skottchansen försvann och nu blev det sken. Jag tittade på klockan och såg att hon var 11 och jag skulle på ett möte på jobbet vid två som jag inte fick missa. Jaja, Bill brukade på den tiden inte hänga i så länge men jag hörde snart hur det skälla en km bort. Nu gick det lättare att komma in på ståndet. Han stod nämligen och skälla mitt på ett 30 ha stort hygge så jag kunde smyga mig upp på en stor knöl 60 meter från stånne. Där jag hade uppsikt åt alla håll.

Nu då? Hunn står o skäller på en stor ko. Jag ska vara på jobbet om en och en halv timme. Ringde och konfererade med Tomas vad jag skulle göra.

-         Det är samvetet som får avgöra, fick jag som svar.

 Tack Tomas!

Jag filmade lite. Tog nå kort. Sen sköt ja koa i halsen.

YES!! Katastrof. Bilen va 3 km bort. Ryckte ur älgen fort som fan o sen iväg över höjda. In i bilen då kom jag på att jag hade terriern i bilen!Henne hade jag helt glömt. Jag hann inte åka hem innan mötet så hon fick följa med dit. Chefen va lite oiponerad att jag kom sent. Mötet tog en timme. Åkte hem kastade in hundarna. Fixade mat. (bullpôse från frysen) och bytte om sen i väg…..för att jobba. Det var panik med kubik och att ta ledigt fanns inte på kartan. På jobbet ringde jag runt efter lite hjälp. Farfars bror Åke fick jag med mig. Han åkte och hämtade tracken och vi möttes vid 9 tiden. Nu är det så att i november är det mörkt vid 9 på kvällen. Tror ni jag hade tänkt på att ta med ficklampa? Jag hade min lilla som ja har på jobbet. Åke hittade en gammel rövit lampa från 1964 i sin bil. Det var inte så långt att köra älgen men i mörker och över ett kuperat hygge var det mer än jävligt. Man tycker att man har bilden klar för sig när det är ljust men i bäckmörker ser inget bekant ut. Vi var tvungna att stanna flera gånger och leta väg och dra undan stockar o brôte. Nu hade Åkes lampa fått slut på batteri så han fick ta min. Jag följde Åkes anvisningar och till slut var vi framme vid älgen. Det gick ju bra tyckte jag. Åke såg mindre imponerad ut. En ficklampa att hitta med och han är ändå runt 75 så det är nog stappligt att gå i dagsljus. Vände tillbaka mot bilen. PANG! Kulbultsh*lvetet small av. Där stod vi mitt i natten med en trasig älgtrack och nu var inte Åke alls imponerad av mig. Fick tag i farsan som åkte och lånade en track till och kom upp. När han kom var inte han heller imponerad på mig. Han hade även lite ljus med sig så vi fick ner älgen smärtfritt. Den trasiga tracken fick vänta tills vi fått reservdelar. Klockan 24,00 anlände jag och pappa till slakteriet. Åke skicka vi hem. Väl 02,00 kom jag innanför dörren och tro det eller ej Madde var inte heller imponerad av mig.

Ja var innerst inne rätt nöjd. Fick ju skjut en älg på stånn.   

 

Innan skott

 

 VildeBill med den oimponerade kon.

 

Efter skott