En solskenshistoria.

Varje gång man stryker kopplet av hunden så har man i bakhuvudet att det kan vara sista gången man ser sin jaktkamrat.

Om Marcus hade de tankarna just denna septemberpremiär ska jag låta vara osagt. Han var med några kompisar till fjälls och jagade. De hade tagit fyrhjulingarna upp till en stuga på fjället och skulle jaga där under veckan. Han strök kopplet av 2,5 åriga Lapinkajran Greger, men som lyssnar till namnet Loke. Det blev upptag och Loke kom förbi Marcus med tre älgar. Med noll mottagning på GSM-nätet och en astro som inte fick kontakt med hunden så gick Marcus efter i den riktningen älgar och hund for. Men ingen hund kom åter och tillslut drog det mot kvällen och han fick bege sig mot stugan. Med satellittelefon ringde Marcus en kompis som hade hans hund inlagd på sin telefon. Han hade lyckats fått en GPS-position och dagen efter så tog Marcus fyrhjulingen dit. Han hörde hur hunden stod och ståndade men mitt emellan hund och husse forsade en 15 meter bred älv. Som många av er märkte så hade det vräkt ner nederbörd som gjorde att den minsta bäck var förrädisk. Det fanns inte en chans att ta sig över. Marcus gick längs med forsen och letade efter nå längre träd att fälla men små korta fjällbjörkar var det enda som fanns. Han gick så nära ståndet som var möjligt. Han kom in på ca 400 meter och visslade och ropade på Loke, men det blev ett gångstånd som försvann ur hörhåll. 200 000 ha väglöst land, 2 mil till närmsta bilväg och ingen GSM-mottagning så är det lätt att förstå att det inte känns så bra. Loke som simmar när han har älg i näsan kunde ha kommit på riktig avväga. De var kvar på fjället och letade fram till torsdagen då mat och bensinen var slut.

Marcus ringde och berättade de tråkiga nyheterna. Man blir väldigt berörd av när en hund försvinner, för man kan ju lätt föreställa sig hur det själv skulle kännas.

Marcus sa att det värsta av allt var just ovissheten vad som hade hänt. Hade han drunknat? Var han ihjälsparkad? Eller sprang han där uppe på fjället? Många frågor och inga svar.

Jag minns att vi diskuterade att det var ett riktigt lämmelår och att han borde kunna få mat och vatten.

Marcus hade också en förhoppning att det snart var dags för samebyarna att samla ihop renarna så någon skulle se Loke. Ripjakten skulle dra igång också.

Veckorna gick utan någonting hände.

34 dygn från Loke blev släppt fick jag ett sms från Marcus:

”Hunn har kommit tillrätta=)”

Som Marcus hoppades på hade lapparna hittat Loke, men det var när de skulle upp igen för att jaga älg.

Hunden hittades på kvällen och Marcus ville såklart träffa hunden så fort som möjligt. Men han kunde ju inte sätta sig på fyrhjuling i mörkret.

Vad göra?

Jo man tar helikoptern. När Marcus kom in i lapparnas stuga och hunden fick se han så skrek hunden rakt ut av lycka.

Hunden var så klart medtagen och hade tappat ungefär halva kroppsvikten men lika lugn och glad som vanligt.

Jag kan villigt erkänna att jag fick en tjock klump i halsen och kanske en tår föll när jag pratade med Marcus. Man hoppas att man aldrig ska få uppleva det samma som Marcus fick göra.

De högre makterna och kanske lämmlarna höll Loke i liv vilket gläder många men ändå mest Marcus.

Detta kan man kalla en sann solskenshistoria.

 

 

 

Två veckor efter Loke blev återfunnen sköt Marcus en kalv efter en timmes stånd. Måste vara en stenhård hund!!