Nickås kennel.

1948 skaffade min farfar, Birger Ericsson sin första hund, en drever vid namn Puttrik. Det var starten på historien om Nickås kennel, och hundkarlen Birger Ericsson. Namnet Nickås kommer efter en annan drever, Närlunda Nick. Han lämnade smått otroliga 820 valpar efter sig. Det blev många drevrar genom årens lopp. Farfar har berättat hur han hade en 125cc motorcyckel med en låda bakpå. På detta vis åkte han runt och jagade, höst som vinter.

1961 bytte farfar till sig sin första älghund, en gråhund i utbyte mot en drever. Den hette Noraskogs Milo och farfar anade garanterat inte då vad den hunden skulle betyda för Sveriges gråhundsstam. Med nära 500 valpar efter sig kan man nog kalla Milo anfadern till dagens gråhundar tillsammans med Stavholmens Curr och Molstabergs Drott. I samma veva var farfar med och bildade Bergslagens älghundklubb. Han satt även flera år i SÄKs valberedning och avelsråd.

1967 fick farfar av en slump sin första jämthund. Den hette Max och skulle senare bli anfader till Nickås jämthundar.

Här måste även min farmor, Astrid nämnas. Utan hennes engagemang och valpuppfostran hade det inte varit möjligt att bedriva en kennel i den skaran.

Det har inte direkt funnit någon favoritras i kenneln. Genom åren har fördelningen mellan gråhund och jämthund varit ungefär hälften/hälften. Farfar inporterade även finnstövare från Finland men han bedrev inte avel i någon större utsträckning.

Farfar gick bort i september 2014. Farmor lever ett stillsammare liv på ålderdomshem.

Min pappa, Rolf har varit med Birger och jagat sedan tidiga barnsben. Som 16-åring förde han Milo till seger i en klubbkamp i Norge. Pappa, har minst haft lika stor del i de jaktliga framgångarna för kennelns hundar. Han har haft uppdrag i BÄKs styrelse, som bla ordförande samt suttit som fullmäktige i flera år. Han har även varit i SÄKs valberedning.

För min egen del har vägen legat stakad. Jag var med i skogen som 5- åring men det riktiga intresset kom vid 12 årsåldern, då jag fick min första älghund. Ett intresse som hållt i sig och utvecklats under åren. Idag är jag ute i skogen med en hund och jagar så fort tid finns. Främst intresserar jag mig så klart för älgjakten men predatorjakt med grytjakt har väckt mitt intresse på senare år. År 2007 blev jag även jaktprovsdomare för älghund.

Mitt mål är att föra kennelnamnet Nickås vidare. Släthårig foxterrier blir ett nytt inslag i kennelverksamheten men tyngdpunkten kommer som tidigare bli jämthund och gråhund.

/Mathias Ericsson